Rälsbussen

I ett gammalt tv-reportage hörs en rälsbuss tuta i bakgrunden. Det öppnar en kanal rakt in i hela min barndom och jag gissar att det är för mig, precis som doften av tjära var för min morfar.
Något som fanns varje dag och sedan försvann utan att man hann säga hej.
Alla vi som växte upp i Västerbottens inland kan identifiera ljudet av en tutande rälsbuss, det utdragna, vemodiga bölandet som ekade ut över Umeälven.

Det är först nu, 33 år senare, när jag hör ljudet som jag inser att det inte längre finns i min vardag.

Borta. Bara sådär.