Ola Brunkert

Ola Brunkert avled genom en hemsk olyckshändelse förra året. Efter det var det liksom alldeles tyst. Inga stora hyllningsartiklar, minnesstunder eller andra hedersbetygelser. Det smärtade mig att en sådan enastående musiker bara skulle försvinna utan ringar på vattnet. Jag kände honom inte närmare, det tror jag ingen gjorde men vi jobbade ihop på Maximteatern under 350 föreställningar och då lär man känna varann kanske ännu djupare, nämligen musikaliskt. Där finns inga masker att dölja sig bakom. Hans död har inte lämnat mig någon ro och nu har jag skrivit ihop en minnestext för publicering i DN och SVD.
Flera av hans gamla spelkamrater som t.ex. Janne Schaffer och Björn J:son Lindh har tagit del av texten och skriver under vid publicering.

Musikern Ola Brunkert har den 16 mars 2008 som tidigare meddelats avlidit i sitt hem på Mallorca efter en olyckshändelse. Han sörjs närmast av sönerna Daniel och Paul.
Ola ”spelade” inte bara trummor. Han sjöng trummor, stånkade, lekte och drev fram sitt spel med en unik musikalitet. På inspelningar kan man genom trummikrofonernas kanaler höra hur han liksom annonserade sina slag med att börja sjunga innan varje trumfill. Hans teknik hade rötterna i jazzen vilket gjorde hans spel mer dynamiskt än vad brukligt är i popmusik. Lyhördheten att följa solister och medmusikanter var allomvittnad och hans lågmälda väsen gjorde honom mycket omtyckt.
Ola Brunkert deltog som musiker bakom många betydande svenska artister, vid hundratals studioinspelningar och scenföreställningar. Han medverkade bl.a. på ABBA:s samtliga skivor och turnéer och det naturliga sväng han levererade var av stor betydelse när gruppen erövrade världen. Det är ett fantastiskt faktum att av alla trummisar är det endast Ringo Starr och Charlie Watts som spelats lika ofta i etern som Ola.
Den sista tiden efter att hustrun Inger gått bort blev svår och han tappade en del av livsgnistan, men vi minns honom som den han en gång var. Genommusikalisk med ett drivande sväng. Närvarande men ändå lite skygg, lojal och omtänksam. Hans sätt att liksom hejda sitt skratt med munnen öppen och samtidigt höja händerna, som för att slå dem på knäna var en av alla gester som gjorde Ola till en genuint personlig karaktär.
Vi saknar honom mycket.
Johan Norberg, Janne Schaffer, Björn J:son Lindh, Lasse Wellander, Roger Palm, Finn Sjöberg, Claes af Geijerstam, Lill Lindfors, Mike Watson och Anders Ekdahl.