Melodifestivalen och slarvet i juryn
Christer Björkman har oförtjänt fått stå i skottgluggen för all kritik mot Melodifestivalens hantering av juryarbetet.
Han kanske blivit en smula oförsiktig i sin iver att göra programmet så bra som möjligt, men någon fuskare, det är han absolut inte. Den snöboll som sattes i rullning av mig efter att jag berättat om juryarbetet i "Nöjespanelen" blev till ett mediadrev ingen ska behöva utsättas för. Det lever sitt eget i kvällstidningarnas jakt på sensationer och går tyvärr inte att stoppa förrän det tynar ut av sig självt.
I själva verket är det SVT som borde se över sina rutiner över hur detta sköts.
Bara ett av många exempel på slarv är: När jag förra året satt i final-juryn hade vi artisternas andra version som underlag för vårt röstande. Alltså det framträdande de gjorde i deltävlingen efter de fått besked om direktplacering i finalen. I lyckan över detta gjorde många en dålig prestation där de dansade fel, tappade text eller grät lite. Alla utom Charlotte Perelli, superproffset som höll masken och gjorde en exakt upprepning av sitt framträdande.
Om Sanna Nielsen eller bröderna Rongedal och deras låtskrivare vetat att vi bedömde deras halvslarviga segeruppträdande tror jag de skärpt sig en smula.
Det är som att ta tid på 100-meterslöparens segervarv.
När finalen sändes, vägde vi in även detta i vår bedömning men sammantaget präglades vår uppfattning starkt av det första vi såg.
Är det här verkligen viktigt?
Ja, för Sanna Nielsen, med det årets i mitt tycke starkaste låt, en ballad av absolut världsklass av låtskrivargeniet Bobby Ljunggren och Aleena Gibson, så var detta viktigt. En så stark låt hade kunnat bana väg för en internationell karriär.
Därför får det inte finnas ens ett uns av en mikrometers tveksamheter över juryns arbete.
Det är SVT som ska ha koll på detta, men de tiger, och låtsas att allt är Christer Björkmans fel, men håller honom strategiskt om ryggen tills det är dags för en ny festivalgeneral.
Han kanske blivit en smula oförsiktig i sin iver att göra programmet så bra som möjligt, men någon fuskare, det är han absolut inte. Den snöboll som sattes i rullning av mig efter att jag berättat om juryarbetet i "Nöjespanelen" blev till ett mediadrev ingen ska behöva utsättas för. Det lever sitt eget i kvällstidningarnas jakt på sensationer och går tyvärr inte att stoppa förrän det tynar ut av sig självt.
I själva verket är det SVT som borde se över sina rutiner över hur detta sköts.
Bara ett av många exempel på slarv är: När jag förra året satt i final-juryn hade vi artisternas andra version som underlag för vårt röstande. Alltså det framträdande de gjorde i deltävlingen efter de fått besked om direktplacering i finalen. I lyckan över detta gjorde många en dålig prestation där de dansade fel, tappade text eller grät lite. Alla utom Charlotte Perelli, superproffset som höll masken och gjorde en exakt upprepning av sitt framträdande.
Om Sanna Nielsen eller bröderna Rongedal och deras låtskrivare vetat att vi bedömde deras halvslarviga segeruppträdande tror jag de skärpt sig en smula.
Det är som att ta tid på 100-meterslöparens segervarv.
När finalen sändes, vägde vi in även detta i vår bedömning men sammantaget präglades vår uppfattning starkt av det första vi såg.
Är det här verkligen viktigt?
Ja, för Sanna Nielsen, med det årets i mitt tycke starkaste låt, en ballad av absolut världsklass av låtskrivargeniet Bobby Ljunggren och Aleena Gibson, så var detta viktigt. En så stark låt hade kunnat bana väg för en internationell karriär.
Därför får det inte finnas ens ett uns av en mikrometers tveksamheter över juryns arbete.
Det är SVT som ska ha koll på detta, men de tiger, och låtsas att allt är Christer Björkmans fel, men håller honom strategiskt om ryggen tills det är dags för en ny festivalgeneral.
upplagd av Johan Norberg
09:36
4 kommentarer:
Du är så grym! Beundrar verkligen att du vågar gå ut med detta. :) SVT måste verkligen göra om... Folket har tröttnat på att samma personer alltid är med... Fortsätt vara du! :D
Tack för Dina behind the scene-inblickar i denna dolda och på många sätt märkliga värld. Håller helt med om att svt inte uppträder på ok sätt, som slarviga... oproffsigt, inte minst för att man alltid kör singback.fast det verkar vara praxis i hela europa. Det är det bästa med Lets dance, livemusiken! Ha det bäst!
Marika
"När min vän"
Kommer ihåg uttagningen till Sveriges bidrag till Melodifestivalen 1961 då jag var 13år ung. Jag minns att jag blev helsåld på Monica Zetterlunds tolkning av Owe Thörnqvistlåten "När min Vän". Men ingen annan av mina kompisar tyckte om låten.
Om jag inte minns fel så hade myndigheterna bestämt, att just detta år, skulle folkets vilja avgöra vilken låt som skulle representera Sverige i Euorovisionsschlagerfestivalen. Och det var med säker förvissning om att Monica Z och "När min vän" skulle ta hem segern, som jag stoppade mitt sorgfälligt frankerade och igenslickade kuvert i brevlådan vid Järnvägsstationen i Älandsbro. Mina kompisar fick tycka vad dom ville - Monica Z och Owe T var ändå överlägsna alla andra bidrag enligt min mening.
Nu blev det inte så att Monica vann. Nån annan tjosanhejsan-låt fick fler röster, och mina kompisar hånade mig.
Ännidag grämer det mig, och den bitterljuva OweT-texten i "När min vän" förstärker känslan.
Bra att du alltid verkar vara uppriktig i dina åsikter om "sakers tillstånd" i musikbranschen! Du är inte enbart en duktig musikant även en klok och humoristisk person som jag uppskattar mycket och nu fick jag nys om din blogg också! Kul, tycker jag! Ha det gott!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida