Harry Martinsson

Jag läser för min treåring en bok med olika dikter fint illustrerade av Lena Andersson.
Det känns lite över huvudet på ett litet barn men W pekar på boken – läs den pappa!
Han lyssnar koncentrerat och tittar på bilderna.
När jag kommer till slutet av Harry Martinssons "Juninatten" säger W bestämt: – Igen pappa.
En sak har jag förstått. Man ska aldrig tro att man begriper hur barn fungerar.
Man får hänga på och improvisera. Varje dag.


JUNINATTEN

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav