Goda människor

Mitt äldsta barn, J ska välja gymnasielinje. Idag var det utvecklingssamtal och om jag räknat rätt fr.o.m 1:a klass blev det alltså 18:e gången jag satt där med min dotter och en lärare för att prata om hur det går i skolan.
Läraren ler vänligt mot J och det råder ingen tvekan om att hon uppriktigt tycker om, och känner stor ömhet för mitt barn.
Världen är full av dessa anonyma hjältar, lärarna, som trots en dålig lön lägger in själ och hjärta i jobbet, och sitter där på utvecklingssamtalet och bryr sig, på riktigt.
Jag har sett det här i många år nu. Lärare och dagispersonal som gillar mina barn, kramar, tröstar och uppmuntrar dem.
Det är fantastiskt. Jag tror många glömmer hur nära de står en egentligen. Utanför den innersta familjen är det ju dessa personer som funnits där mest. Inte mostrar och farfar eller kusiner utan vanliga lönearbetande människor som skjuter till det där extra.
Det är vackert.