torsdag 23 april 2009

Ackompanjatören Norberg

Jag spelade i lördags med Nisse Landgren i vår duo "Chapter two" på Solnadals värdshus. Vi har hängt ihop i denna konstellation i över 20 år, gjort 2 skivor och över 350 konserter. Medan jag plockar fram lite sladdar till gitarren kommer arrangören fram och undrar; har han kommit? Ja, säger jag, Nisse är här.
En timme senare är det konsert och dags för presentation.
Hon är helt upp i gardin i extas över att vi är där, tror jag, men när hon annonserar vårt entré blir det; "Nisse Landgren har vänligheten att komma hit med en ackompanjatör", och så tar hon sats; "välkomna på scenen, NISSE LANDGREN MED MERA!"
Inte ens med flera fick jag vara. "Med mera..."
Nisse skrattade länge i logen. När min fru fick höra det höll hon på att skratta ihjäl sig.
"Med mera" det är jag det. Känns helt okej, bara man är i rätt sällskap.

4 kommentarer:

Anonymous Bäckis sa...

Det är det som kallas att vara en del av tapeten.

25 april 2009 kl. 14:39  
Blogger Ilona sa...

Fy så dåligt!
Men bra att du kan skratta åt eländet eller var det bara de andra som skrattade? För det är riktigt oförskämt faktiskt!
Nisse och du är en suverän konstellation!
mvh Ilona

25 april 2009 kl. 16:53  
Blogger Mattias Strömberg sa...

Jag bevittnade en magisk Chapter 2-konsert på Mejeriet i Lund för en sisådär 16 år sedan och minns, förutom musiken, den intima stämningen och det härliga mellansnacket.

Något halvår senare snubblade jag av en slump över en live-konsert med samma grupp på radion och lyckades fånga merparten på band. Till min stora besvikelse drogs det samma skämt som jag mindes från Lunda-konserten och helt plötsligt kändes den konserten inte lika personlig och improviserad längre...

...förrän i slutet när programledaren informerade att "vi har just lyssnat till en konsert med Chapter 2, inspelad en februarikväll på Mejeriet i Lund"... :)

12 maj 2009 kl. 14:17  
Blogger Johan Norberg sa...

Aj då, där hade jag tur. Annars måste jag nog tillstå att det är en del skämt som repeterats några gånger.
Men det är som att bli förälskad när man står på scenen och möter en ny publik. Man berättar exakt samma story en gång till, men i det nya mötet känns det som första gången för både mig och publiken, så äkta är det trots allt.

12 maj 2009 kl. 18:56  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida