Richard Galliano och Kid Creole

Igår var jag hemma hos dragspelaren Richard Galliano som bor några mil norr om Nice i Frankrike.
Med dotterns dator, ett ljudkort, en API-micpreamp och några mikrofoner( det enda som är dyrt nuförtiden) spelade jag in Nisse Landgren, mig och Richard i
ett litet hus på gården.
Nu sitter jag på Kastrup, där jag byter plan, på väg hem. Det är snabba ryck, man vill inte gärna sitta och häcka på Rivieran när familjen är i Stockholm och målar ägg. Jag koketterar inte med mina internationella äventyr, jag vill hem. Så är det.
Plötsligt, i transferhallen får jag syn på Kid Creole, (du minns kanske "Kid Creole and the coconuts" från 1980-talet?)
Jag går fram och hälsar, "I am Jessicas husband" Kid Creole skiner upp och säger "Oh Jessica, she is a fantastic singer, please send my regards" (Han anlitar ofta min hustru som sångerska vid olika typer av konserter runt om i Europa)
Han är på väg till Irland för ett långfredagsgig och jag ska hem och pussa barnen.
En dag på jobbet helt enkelt, för både honom och mig.
Resor. Resor.