tisdag 10 mars 2009

Plötslig snöyra

Jag går hem på lunchen för att åka pulka med W som är hemma med ögoninflammation.
"Rulla pappa, du ska rulla" Jag lägger mig ner i snön, drar ihop armarna och låter kroppen rulla hela vägen nerför backen.
Yrseln är omedelbar och fruktansvärt obehaglig. W säger "igen pappa, igen" – Nej, säger jag. Pappa vill inte... rulla... en... gång... till. jag mår riktigt illa och vacklar hem med W på snowracern.
Vid Arne Jones skulptur i Skinnarviksparken hinns vi ikapp av en mycket svart man som på fransk-engelska frågar om han får ta kort på oss tillsammans med hans mor som idag kommit hit från Ghana, Hon har aldrig tidigare sett snö men är måttligt imponerad. Hon säger något på ett språk och han översätter "hon säger att detta måste vara hemskt för barn". Vi poserar och hennes polare i Ghana kommer att få se en bild på liten grabb med variga ögon och en gråhårig gubbe, helt grön i ansiktet. Det är ingen bra Sverige- eller snöreklam.
Hela eftermiddagen är körd. Jag kan inte jobba, måste ligga på soffan en timme innan jag överhuvudtaget kan stå upp utan att kräkas.
Bara vanlig klassisk pulka i fortsättningen, inget rulla.

2 kommentarer:

Blogger Jenny Morelli sa...

aj aj aj, inget rulla- roligt att du hamnar som bild i Afrika- jag själv sitter ev i ett flertal indiska semesteralbum inbillar jag mig..och ev ett par japanska...

11 mars 2009 kl. 13:28  
Anonymous Anonym sa...

Jovisst, jag känner igen det där. När jag nyss hade gift mig, tog jag min hustrus dotter till en tivolikväll. Den där virvelvinden såg ju inte alltför farlig ut. Och för att visa mig duktig för både den ena och den andra, entrade jag kopparna tillsammans med J.

Skulle jag inte ha gjort alltså. Det tog mig ett dygn att komma till sans igen efter den upplevelsen - och jag svor eden - aldrig mer åt tivolit!

13 mars 2009 kl. 23:49  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida