Plötslig snöyra

Jag går hem på lunchen för att åka pulka med W som är hemma med ögoninflammation.
"Rulla pappa, du ska rulla" Jag lägger mig ner i snön, drar ihop armarna och låter kroppen rulla hela vägen nerför backen.
Yrseln är omedelbar och fruktansvärt obehaglig. W säger "igen pappa, igen" – Nej, säger jag. Pappa vill inte... rulla... en... gång... till. jag mår riktigt illa och vacklar hem med W på snowracern.
Vid Arne Jones skulptur i Skinnarviksparken hinns vi ikapp av en mycket svart man som på fransk-engelska frågar om han får ta kort på oss tillsammans med hans mor som idag kommit hit från Ghana, Hon har aldrig tidigare sett snö men är måttligt imponerad. Hon säger något på ett språk och han översätter "hon säger att detta måste vara hemskt för barn". Vi poserar och hennes polare i Ghana kommer att få se en bild på liten grabb med variga ögon och en gråhårig gubbe, helt grön i ansiktet. Det är ingen bra Sverige- eller snöreklam.
Hela eftermiddagen är körd. Jag kan inte jobba, måste ligga på soffan en timme innan jag överhuvudtaget kan stå upp utan att kräkas.
Bara vanlig klassisk pulka i fortsättningen, inget rulla.