tisdag 25 augusti 2009

David Wilczewski

Så till slut tog cancern kraften ur honom.
Vår älskade vän och beundrade kollega, saxofonisten David Wilczewski är död.
När jag letar ord som kan beskriva honom stannar jag upp vid "fin".
En finare man än David har aldrig funnits i vår bransch.
Ödmjuk och omtänksam.
Du har hört honom tusen gånger på många inspelningar.
T.ex. det bästa saxofonsolot i pophistorien, det på "Himlen runt hörnet"
Inspelat av producenten Johan Ekelund när David bara satt och lyssnade på låten för första gången och värmde upp.
Blåste några toner på det sättet som var så typiskt David, enkelt, lite trevande men med fulländad ton och teknik.
Jag sörjer honom oerhört.

8 kommentarer:

Anonymous Sofia sa...

Har honom i lurarna nu. Ps, jag har skrivit om dig i min blogg.

25 augusti 2009 kl. 10:57  
Blogger Jenny Morelli sa...

Mycket tråkigt att höra, jag kände honom lite på 80-talet, han var en mycket vänlig man

25 augusti 2009 kl. 15:08  
Blogger Ilona sa...

Johan!Visste väl att du skulle skriva några fina rader om David! Ännu en seriös musikant har tyvärr lämnat arenan alldeles för tidigt.

25 augusti 2009 kl. 19:55  
Blogger Micke Jahn sa...

Ja, Johan jag instämmer i allt du skriver om David. "Fin" är på pricken... Solot på "Himlen runt hörnet" är kort men fantastiskt. Några gudomliga saxsolon spelar han oxå på Magnus Linds platta "I Speglarnas Tid" på låtarna "Har en ros" och "Frukost i Fredhäll"
Tack David! (och Johan)
Micke Jahn

28 augusti 2009 kl. 12:27  
Anonymous Freddan Adlers sa...

Det känns tungt att Dave är borta och man undrar hur han hade det på slutet. Jag träffade honom på Fasching i våras och såg att det var nåt, men han viftade bort det och ville inte snacka om sej själv.

Hittar ingenting om Daves bortgång på webben eller nån annanstans. Han är inte ens hedrad med en egen sida på Wikipedia!?!?!. Det känns inte bra! Dave borde hedras STORT! Tack för att du skrev så fint, Johan.

Freddan Adlers

28 augusti 2009 kl. 16:44  
Blogger Unknown sa...

Bra sagt Johan, Dave var
ödmjukheten personifierad.

29 augusti 2009 kl. 12:02  
Anonymous Anonym sa...

"Dave borde hedras STORT!"
Det stämmer så bra! Tyvärr fick Dave aldrig riktigt den respekt han förtjänar! Kanske nu efter hans död!? Det känns så otroligt orättvist att en sådan fantastisk musiker och människa har mer eller mindre blivit... utnyttjad av andra (kända)artister! Faktiskt! Jag saknar dig, David! R.I.P.

20 september 2009 kl. 01:12  
Anonymous Anonym sa...

Döden är en del av livet. Jag vet. När jag hörde, idag, att Dave dött i somras grät jag floder och min 10-åriga dotter kom och la armen om mig och sa 'men mamma, det händer alla'. Jag vet. Men Dave, som var min vän i väldigt många år, om än väldigt på avstånd hälften av dessa, var en så sällsynt juvel på jorden. Jag saknar. Jag blir så glad att läsa mångas stora kärlek till honom och hur berörda alla är. Av Dave's ödmjukhet och tystlåtna storhet. Så, jag vill bara säga tack. Jag är för alltid i djupet berörd av David Wilczewski och är en rikare människa själv genom att ha haft den stora glädjen att möta honom i livet.
Tack Johan för dina fantastiskt fina inlägg om Dave. Jag förstår inte varför den musikaliska Stjärnan Dave inte hedrats mer.
Lev väl.

14 december 2009 kl. 23:16  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida