Skavlan förolämpar Norah Jones

Skavlan intervjuar Norah Jones och naturligtvis frågar han, som alla journalister, om hennes far, den högt respekterade Ravi Shankar: ”Tycker du om sitar, det kan låta främmande?”
och Norah är svarar artigt: ”Det är rätt främmande, det låter väldigt indiskt” Men Skavlan nöjer sig inte: ”På Beatlesskivan hoppar man jämt över den låten”.
Han sitter och raljerar över den indiska klassiska musiken, som är bland den mest komplexa konstform som världen har frambringat, i vissa stycken mer avancerad än den västerländska klassiska musiken. Om detta vet Skavlan ingenting. Det är bara något främmande haschflum man hoppar över på Beatles-skivan, Hä hä hä...
Norah Jones blir överrumplad av förolämpningen och jag antar att hon undrar, har jag åkt hela den här vägen för höra min far bli förlöjligad i norsk tv?
Hon blir uppenbart ställd och säger, typ: ”Nej... tja... oj..” Skavlan försöker rädda upp det med: ”Ta inte illa upp”. Norah försvarar sin far med : ”Pappa spelar väldigt vacker, traditionell, nästan helig musik. När Beatles tog med sig sitaren till västerlandet var det många som fick upp ögonen för musik de annars inte skulle ha hört.”
För att bryta den pinsamma stämningen spelar hon med på Skavlans villkor (som det proffs hon är) och räddar stämningen med att skoja lite om att sitaren är ett svårt instrument att stämma.
Nästa dag stod det på löpsedlarna ”här förolämpar Skavlan Norah Jones”... eller, nej det stod visst inte en rad om detta, någonstans.
Indisk musik, det är bara något konstigt man hoppar över på Beatlesskivan... hä hä hä...

Lite dragspel...

W, 4 år har varit förkyld och hemma från dagis hela veckan.
Till en början är det "bara vara hemma och mysa med pappa" men snart kryper ledan över honom och det är trååååkigt.
Igår satt vi vid matbordet, jag och min fru. W låg i soffan. Så säger han: "Snälla pappa, kan du inte spela lite dragspel så man får bli lite glad". Jag tar Fryksdalsdans nr 2 och Monas födelsedagsvals. Hustrun tar en svängom med W och han ser genast lite gladare ut.
Så hänger jag av mig spelet och tänker, det var nog den finaste komplimang jag fått i hela mitt liv.

Ett finger!

En arm!

Det är sådana här bidrag som gör melodifestivalen intressant.
Jenny Silver i en dräkt man bara kan bära i melodifestivalen eller Startrek, med en fantastisk enarms-koreografi.
Låten minns jag inte men bidraget går till festivalhistorien.

En röv!

Någon har tålmodigt väntat in eniros "gatuvy"-bil när den åkt runt och fotograferat alla gator i Stockholm.
Åsögatan 176. Stor barnslig humor när den är som bäst.

En räv!

21:00 den 31 januari i Skinnarviksparken på Södermalm: En räv.
Vinter...