Den mästerlige Banksy

"Can't beat the feeling" av graffiti-konstnären Banksy.

Recensenter

Jag kan inte undanhålla er denna mästerliga parad av ord som mynnar ut i ett... ja jag vet inte vad, men meningen lämnar ingen oberörd.
Det handlar om vår skiva "Skaren".
Den som förstår vad som menas vinner ett exemplar av cd:n.
Läs och förstå hur det är att vara musiker. Pressa sig till det yttersta för att prestera ett fullgott resultat, och sedan bedömas
av glada amatörer.
Håll till godo:
"Den hårda snöskorpan kommer till sin rätt i titelspåret för denna är omöjligt för örat att blanda ihop med någon annan sorts landskap och ett charmigt litet djur som rör sig där låter det som att vi möter i ”Skogen”.
Västerbottens Folkblad

Läs det en gång till för säkerhets skull:
"Den hårda snöskorpan kommer till sin rätt i titelspåret för denna är omöjligt för örat att blanda ihop med någon annan sorts landskap och ett charmigt litet djur som rör sig där låter det som att vi möter i ”Skogen”.

Nej jag har inte tagit bort någon punkt eller komma, det står så.

Köln

Turné "Christmas with my friends" med Nils Landgren, dag 9. Upptäckte ett spontan-stilleben i logen. Nisses trombon, mina skoblock, A:s nappflaska och W:s leksaksbil.
Jag lägger skoblocken sådär, bredvid varann... sådan är jag.

Hamburg shauspielhaus

Konsert i Tysklands största teater, Shauspielhaus i Hamburg. Utsålt vilket innebär 1100 sålda biljetter.
Nisse Landgren har byggt upp en enorm popularitet man måste se för att förstå.
Som nära vän sedan 30 år blir jag mycket imponerad och väldigt stolt över honom.
Turnén löper helt smärtfritt med resor, incheckningar på hotell och soundcheck.
Vår turnéledare Jörg är ett under av vänlighet och organisation. Varje dag finns information i logen om nästa morgons förehavanden, och dessutom: När vår treåring tappar sugen laddar han ner nya tecknade filmer, och vår lille A som bara är sex veckor trivs i hans famn under den 1,5 timmes långa konserten.

Stuttgart

Johanneskirche i Stuttgart. Kallt som det bara kan vara i en stenkyrka från 1600-talet och endast
en toalett på 900 personer, vid entrén, alltså lite fel för oss som satt och frös
i sakristian. Tre minuter innan gig säger W, – Jag vill bajsa.
Man bråkar inte med en nödig treåring så vi gick ut baksidan, hoppade över ett staket ner mot älven och W gjorde vad han behövde. Snabbt in igen och direkt ut på scenen.

Halle

Turné, dag 4

När vi kommer till den delen av Tyskland som förr tillhörde östblocket känns det lite fattigare. En del hus är sprillans nybyggda och somt en aning skabbigt men stämningen är lugnare, de ansikten man möter vänligare.
Hur det nu kan komma sig.
Idag i Halle kom arrangören och hämtade oss i en gammal polisbuss.
Han slog på sirenen för vår treårings skull.
Bara en sån sak.

SAS Scandinavian Airlines hatar musiker

Turné dag 1.

Jag, hustrun och barnen checkar in på Arlanda för att åka till Hamburg, första anhalten på julturnén.
Incheckningsmannen berättar att jag måste betala extra för gitarrerna.
SAS har en ny giv, allt som är "fritidsartiklar" beläggs med avgift, alltså golfklubbor, musikinstrument och andra hobbygrejer.
Det var inte övervikt, vi hade inte för många väskor, mitt fel är att jag är musiker och SAS betraktar inte oss som professionellt yrkesarbetande. När alla turnéer är på marginalen blir detta den sista spiken i kistan för oss som spelar jazz och folkmusik.

Låt mig säga så här, SAS är ett jävla skitpissflygbolag från helvetet och jag hoppas vid gud att de går i konkurs så jag får dansa på deras grav.

Repetitionen i Nordtyska radions studio gick bra. I morgon premiär i Kiel.

Jävla jävla SAS

Banksy har redan sagt det

Jag har funderat länge på det här så det känns fint att hitta det formulerat. På engelska dessutom och av Banksy, den mästerlige graffitikonstnären.

Sunday Times, Records of the year

Sunday Times har sammanställt årets bästa plattor, vår "Skaren, Norrland III" är med i kategorin jazz.

Sådeså.

Vår turné i Tyskland

Om du har vägarna förbi?

12. Dez 2008 Kiel Petruskirche
13. Dez 2008 Berlin Passionskirche
14. Dez 2008 München Carl Orff Saal
15. Dez 2008 Halle Oper
16. Dez 2008 Stuttgart Johanneskirche
17. Dez 2008 Hamburg Schauspielhaus
18. Dez 2008 Köln Kulturkirche
19. Dez 2008 Bochum Christuskirche
20. Dez 2008 Darmstadt Darmstadtium
21. Dez 2008 Nürnberg Gedächtniskirche

Leonard Bernstein

Jag prenumererar på två amerikanska magasin, Vanity fair och The New Yorker. Den sistnämnda är speciell med sin torra formgivning, knappt några ingresser som lockar in läsaren till artiklarna, för man vet vad man har; några av de bästa skribenter som går att uppbringa. I senaste numret bl.a. en artikel om Leonard Bernstein av den mästerlige musikskribenten Alex Ross.
Få kan skriva så kunnigt och intressant om klassisk musik. Om du köper hans bok "The Rest is Noise" har du en läs- och musikfest som räcker över hela julhelgen.

Birgit Nilssons musikpris

Birgit Nilsson ville själv att det skulle offentliggöras tre år efter hennes död, för att själva priset skulle hamna i förgrunden.
Och nästa år ska det delas ut, till en av Birgit redan utsedd mottagare. En miljon dollar! Rakt ner i surlädret! Hur ska det nu gå för Polarpriset? vojne vojne...
Birgit var vår första gäst i Tv 4:s "Steffo, din tröst i natten" 1992 där jag fungerade som "enmanshusband".
Vi spelade upp en video med Freddy Mercury som gallskrek sig igenom låten "Barcelona" tillsammans med operasångerskan Montserrat Caballé. – Vad tycker du om möten mellan pop och opera, frågade Steffo. – Du känner kanske till Mercury, ja han avled ju häromveckan. – Jaså, sa Birgit, – ja ja, han skrek väl ihjäl sig! Hon kluckade gott åt sitt eget skämt, jag och Steffo vred oss av skratt, så hejdade hon sig och sa – Nej förlåt, det var ett rått skämt.

Men väldigt kul.

Blondinbella?

I morse satt jag i svt:s nöjespanelen och expertade mig om högt och lågt.
En pseudonyhet var att presentera nya deltagare i Let' dance.
En "Blondinbella" presenterades, någon som tydligen gjort ett avtryck i media men gått mig spårlöst förbi.
Blondinbella, det trodde jag var någon i Jönssonligan, eller var det Anderssonskans Kalle?

Peter Dijkstra och pappaledigheten

Jag har precis avslutat en intervju för Berwaldhallens tidning med Radiokörens chefsdirigent Peter Dijkstra.
Vi pratade om sång och musik och Peter som har två små barn undrade lite över vår svenska pappaledighet.
Jag tror inte det är många stjärndirigenter som skulle fråga om sånt.
Han var oerhört lång och trevlig, långtrevlig, och bred som en lagårdsdörr. Skulle kunnat uppträda som kraftkarl på Kiviks marknad. En sak är säker, den killen har inte blivit dirigent för att hävda sig.
Jag som ändå är 1.87 kände mig som "I huvudet på Esa Pekka Salonen".
Det var en obehaglig men nyttig erfarenhet.
Bilden är tagen med Peters perspektiv på kören.
Så lång är han.

Dagis i Charlesville

Efter vår utmärkelse i ett franskt magasin tänker jag på en turné vi gjorde i Frankrike för två år sedan.
I Charlesville spelade vi på ett dagis innan ordinarie kvällskonsert. Jag tänkte att "här är det nog hård diciplin, kärva lokaler och rytande fransyskor" Men så var det inte. Hur mysigt som helst. Och på kvällarna mer Champagne och godare ostar.
Det är kul att ha fel.

Hyllade i Trad Mag

Det kom ett email från det franska magasinet TRAD MAG

"We are happy to let you know that one of your new releases :
"Skaren Norrland III" by Jonas Knutson and Johan Norberg
was awarded the « Bravos !!!» TRAD MAG award by our magazine.
We will publish the CD-cover in our next issue and on our website.

Best wishes,
Guillaume Veillet, Editor.

Det är kul med beröm.

Danmark

Ibland åker jag till Köpenhamn och leder seminarier i studioteknik och musikproduktion. Jag förstår inte ett enda ord av vad de säger men det brukar lösa sig eftersom jag pratar hela tiden. Att gå över till engelska vore snäppet mer pinsamt än att inte förstå.
Svensk slöhet.
Jag skäms.

Johan Norberg och Kjell Lövbom

Jag flyttar bilder mellan olika hårddiskar och denna från 1978 flimrar förbi. Jag och Kjell Lövbom hade tågluffat och köpt de här fina vita kläderna i Grekland. Han var 18 år, jag 19 och när vi spelade kallade vi oss Norbom Hilke. När jag ser på oss nu försöker jag minnas hur det kändes att vara innan allting. Innan flytten till Stockholm, karriär, familj och barn. För Kjell var det innan han blev Kee Marcello med Europe och allt vad det innebar. Det enda minne jag får fatt i är att vi hade vansinnigt kul när vi spelade. Det är roligast från början. Inget sorgligt med det, så är det bara.

Sitar-elgitarren

Nu fick jag ut den ur garderoben. Så här ser den ut.
Jag köpte den i Los Angeles 1989.
Fråga mig inte varför.
Jag hade fått för mig det, sådant går inte att stoppa.
Den ser lite rolig ut men resonanssträngarna är helt meningslösa. Det är den lilla bakelitplattan under strängarna nere vid stallet som gör att det sitar-knorrar.

Galon och turnédiesel

Någon vill låna min elsitar och jag letar långt bak i garderoben.
Mina 18 gitarrfodral står packade som stenar i ett Mayatempel så jag får lyfta ut allt och sedan bygga ihop det som ett pussel.
Som ung var detta bilden av ren lycka. Så många gitarrer, med fodral som luktar galon och turnédiesel.
Nu vill jag mest bli av med eländet.
Reducera till ett instrument.
Gibson Hummingbird,
Martin J-40 eller Sandén.
Slutstriden är hård.