torsdag 8 oktober 2009

Han går!

Lille A står och svajar en stund och så går han från bokhyllan till vardagsrumsbordet. Med knutna nävar och armarna utsträckta ser han ut som Conan barbaren och han låter så också. Hela lägenheten fylls av hans jubelrop, eller... det låter mer som något krigiskt. AAAAHHHHHHHHH vrålar han och stegar sig fram med stor kraft och total koncentration.
För egen del upplever jag ingenting som är i närheten av där han befinner sig nu. Synd att man inte som vuxen kan minnas detta, ett av livets största ögonblick. Men jag får åtminstone se det. Det är stort. Det glömmer man aldrig.

4 kommentarer:

Blogger Nina Solomin sa...

grattis! större än nobelyran, helt klart. Nina

8 oktober 2009 kl. 13:13  
Blogger Boktokig Eva Boström sa...

Grattis! Javisst är det härligt när de tar sina första steg. Vår minsta springer omkring nu... hon är 16 månader... och klättrar upp på ALLT!!! Suck! På 5 sekunder sitter hon på bordet om man har lämnat en stol stående. Vi har numera den fina inredningsdesignen med liggande stolar (verkligen superfint!!!) och trots det tar hon sig upp på saker. Men söt och hur go som helst... det är hon trots allt!

8 oktober 2009 kl. 20:52  
Anonymous Anonym sa...

Hej!
Man blir ledsen när du sitter i TV och försvarar/förklarar sexuella trakasserier med orden: "Han förstår nog inte".

9 oktober 2009 kl. 09:15  
Blogger Johan Norberg sa...

Förklara är inte samma sak som försvara. Två olika saker liksom. Du ska inte vara ledsen.

9 oktober 2009 kl. 09:35  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida