Tittut

Mittemot där vi bor ligger den fantastiska barnteatern Tittut. Jag gick ofta dit med mitt första barn men nu... ja, det blir inte samma ambitionsnivå på nr 2 och 3 men de överlever nog. Nu ges en föreställning som heter "När jag var liten - nästan alltid glad" som fått fina recensioner, Dagens Nyheter skriver: I en oupphörligt intressant föreställning för barn från 2 år lyckas man fängsla med vad som omfattar verklig rädsla, död, saknad, svek, lycka, glädje och lesbisk kärlek" Jag måste gå dit med min treåring. Jag tror inte han har fattat det här med lesbisk kärlek, det är tamejfan på tiden att han får reda på hur det ligger till.

Laisaliden

Vi spelade på fjällpensionatet Laisaliden i helgen jag och Jonas Knutsson. Det ligger bedövande vackert uppe på fjället en bit från Hemavan och tillsammans med våra familjer har vi ätit gott och kopplat av med bastu, snögrottegrävande och pulkaåkning med barnen. En kille kom förbi med en liten ljudanläggning till vårt framträdande. "Ja' ha bara en mikrofon och han ä skitdålig men ja hoppas he dug" Det är så man lanserar sig och sina tjänster i Västerbottens inland. Inget inställsamt fjask eller koketterande. "He dug" sa jag.

Ackompanjatören Norberg

Jag spelade i lördags med Nisse Landgren i vår duo "Chapter two" på Solnadals värdshus. Vi har hängt ihop i denna konstellation i över 20 år, gjort 2 skivor och över 350 konserter. Medan jag plockar fram lite sladdar till gitarren kommer arrangören fram och undrar; har han kommit? Ja, säger jag, Nisse är här.
En timme senare är det konsert och dags för presentation.
Hon är helt upp i gardin i extas över att vi är där, tror jag, men när hon annonserar vårt entré blir det; "Nisse Landgren har vänligheten att komma hit med en ackompanjatör", och så tar hon sats; "välkomna på scenen, NISSE LANDGREN MED MERA!"
Inte ens med flera fick jag vara. "Med mera..."
Nisse skrattade länge i logen. När min fru fick höra det höll hon på att skratta ihjäl sig.
"Med mera" det är jag det. Känns helt okej, bara man är i rätt sällskap.

Frågor, frågor

Treåringen ställer frågor, några kan jag svara på, en del är helt omöjliga och vissa av dem öppnar dörren till ett nytt filosofiskt universum.
När jag försöker tänka ut ett svar får jag svindel, blir nästan illamående och förbluffas över hur ett litet barn, bara genom att sätta ihop en fråga på ett lite annorlunda sätt får hela världen i gungning.

Den senaste:
Pappa, varför är det lördag?

Fundera på den du...

Dudamel-effekten

Jag och Nils Landgren repeterar med 8 musiker ur Göteborgssymfonikerna för en konsert i kväll i Stenhammarsalen.
En begåvad Martin Schaub har arrangerat sju av våra låtar för stråk och träblås och vi omsluts av klanger som lyfter vår musik till
en ny nivå. Man hisnar. En känsla av "I'm not worthy" smyger över mig med min västerbottens-inlands-autodidakta bakgrund.
Jag försöker mota bort "Här står jag och fuskar bland riktiga musiker"-känslan. Jag lyckas nästan.
Musikerna berättar om vilket lyft det varit för orkestern med nye chefsdirigenten Gustavo Dudamel. Det unga stjärnskottet från Venezuela är den klassiska musikens framtid, tror jag. Det är lättare att trycka annonser med en snubbe med den frisyren, det namnet och den bakgrunden. Den musiken måste bort från Tyskland i minst tvåhundra år. Köras i 90 grader, manglas och tumlas. En avkarajanifiering av hela myten kring dirigent och symfoniorkester. Dudamel är en bra början.

"Tack för idag, tack för en underbart vanlig dag"

06.40: Stiger upp och gör födelsedagsfrukost till J som fyller 16 år
07.30 Hela familjen går in och sjunger" Ja må hon leva."
08.45 Hustrun till Dagis med W & A, jag går ut med vovven Melker
09.30 Cyklar till Johan Lindströms studio vid fryshuset o lämnar igen API micpreamp jag lånat till inspelning.
Där träffar jag Peter leMarc som undrar om rabaldret jag satte igång kring melodifestivalen
10.00 till fotografen Thron på Hammarby fabriksväg (runt hörnet från studion) för nya "bildbyline"-bilder till tidningen Vi.
pratar en stund med Lasse Westman som är där i samma ärende.
Cyklar till kontoret på Hornsgatan
11.30 En halvtimme på kontoret för att kolla mail
12.00 Hemma igen, frugan ska till skolan och jag är med lille A, 5 månader resten av dagen
12.10 Ringer vännen David Lagercrantz, också pappaledig och föreslår fika, men han ska vara hemma och städa.
12.20 Lagar lunch och promenerar bort mot Forex på Götgatan för att växla euro
13.00 Karin ringer från Berwaldhallen och vi bestämmer tillsammans hur korrekturvändan ska gå i maj månads programtidning.
13.20 Stöter på Jim Kenving på Götgatan, min klasskompis från Lycksele, klass 3a 1968, den äldsta vän jag har i Stockholm, lunch snart!, säger vi.
13.50 Jojje Wadenius ringer och undrar om jag vill spela en duokonsert med honom i Helsingborg den 28 november. Det blir fint, säger jag.
14.00 Växlar mina euro
14.10 Ringer Sven-Bertil Taube som svarar muntert från en marknad i Turkiet där han är på semester med familjen. Jag säger att jag inte glömt bort honom och så snart min fru fått sitt nya schema kan vi bestämma inspelningsdagar i Maj för nya skivan. Bra, då hörs vi säger Sven-Bertil.
14.30 Handlar tacos till födelsedagsmiddag för dottern
15.00 Hämtar W på dagis, A vaknar i vagnen men är på bra humör ända hem där han äter en hel barmats-burk stroganoff. Det är första gången det fungerar med käk så jag sms:ar till frugan den glada nyheten.
15.30 Niklas Strömstedt ringer och undrar om jag vill spela med honom i Åmål i juni. Kanske säger jag, ringer senare i kväll
16.00 Vovven behöver komma ut så jag tar med mig pojkarna, hunden och en trehjuling ut till parken, så att W får cykla.
17.00 Min fru kommer och möter i parken
18.00 Middag med familjen o dotterns pojkvän
19.30 Packar upp studion som fortfarande ligger i väska sedan Nice
20.00 Jagar W runt lägenheten för att sätta på pyamas o borsta tänderna
Läser tre böcker och hittar på två sagor, båda med monster och klor, sedan säger han själv: Godnatt, men vill ha lyset tänt.
20.45 kvällens tv-pass, 15 minuters kanalerbläddrande
21.00 Korrekturläser Berwaldhallens månadstidning.
23.00 kvällspromenad med hunden
23.15 Lägger mig, släcker direkt lampan och somnar som vanligt inom 2 minuter.

Dåliga nyheter

W kommer inrusande i köket och sprudlar "pappa, pappa jag har stoppat pengar i din dator"
Jag går in och tittar. Några femtioöringar sitter fast i cd-springan, hur många slantar han lyckats trycka in vet jag inte.
Jag har redan bytt detta en gång, det kostade 5000 kronor.
Det finns inget att säga mer än " så här får du inte göra ser du".
Men ändå... 5000 kronor, bara sådär, medan jag stod och skalade potatis.
Så jag drar till med "så här får du aldrig någonsin göra igen"
Sen glömmer vi saken.

Richard Galliano och Kid Creole

Igår var jag hemma hos dragspelaren Richard Galliano som bor några mil norr om Nice i Frankrike.
Med dotterns dator, ett ljudkort, en API-micpreamp och några mikrofoner( det enda som är dyrt nuförtiden) spelade jag in Nisse Landgren, mig och Richard i
ett litet hus på gården.
Nu sitter jag på Kastrup, där jag byter plan, på väg hem. Det är snabba ryck, man vill inte gärna sitta och häcka på Rivieran när familjen är i Stockholm och målar ägg. Jag koketterar inte med mina internationella äventyr, jag vill hem. Så är det.
Plötsligt, i transferhallen får jag syn på Kid Creole, (du minns kanske "Kid Creole and the coconuts" från 1980-talet?)
Jag går fram och hälsar, "I am Jessicas husband" Kid Creole skiner upp och säger "Oh Jessica, she is a fantastic singer, please send my regards" (Han anlitar ofta min hustru som sångerska vid olika typer av konserter runt om i Europa)
Han är på väg till Irland för ett långfredagsgig och jag ska hem och pussa barnen.
En dag på jobbet helt enkelt, för både honom och mig.
Resor. Resor.