David Wilczewski 3

Äntligen hittade jag bilden! Det är under turnén med Lisa Nilsson, Rocktåget 1992.
Jag tog fotot på David bakom scenen i Nyköping.

Den 13 september är det hyllningskonsert på Fashing

David Wilczewski 2

Nu när jag lyssnar på solot på "Himlen runt hörnet" efter alla år så blir jag överraskad över hur kort det är, knappt fyra takter från ca 3,25 på videon. Jag minns det som så mycket längre. Kanske beror det på att David sträckte ut och spelade ett långt solo när vi åkte på turné med Lisa, sommaren 1992. Men jag tror snarare att minnet förstorat det för att intrycket var så starkt. Lyssna på de två fraserna han spelar, så enkelt är det svårt att spela.

David Wilczewski

Så till slut tog cancern kraften ur honom.
Vår älskade vän och beundrade kollega, saxofonisten David Wilczewski är död.
När jag letar ord som kan beskriva honom stannar jag upp vid "fin".
En finare man än David har aldrig funnits i vår bransch.
Ödmjuk och omtänksam.
Du har hört honom tusen gånger på många inspelningar.
T.ex. det bästa saxofonsolot i pophistorien, det på "Himlen runt hörnet"
Inspelat av producenten Johan Ekelund när David bara satt och lyssnade på låten för första gången och värmde upp.
Blåste några toner på det sättet som var så typiskt David, enkelt, lite trevande men med fulländad ton och teknik.
Jag sörjer honom oerhört.

Hysteriskt roligt, Emma Galushin

Det är inte alla som gillar vår musik...

Kan inte undanhålla er denna recension av Dala Demokratens Emma Galushin
Om det finns en topplista på ofrivillig humor ligger hon just nu i topp.


"Jag har aldrig gillat instrumentala låtar men under min kväll i Stjärnsund fick jag lov att tänka om. Det är fantastiskt vackert när man blundar och verkligen tar till sig musiken. Men det är också fruktansvärt långtråkigt. Det händer inte så värst mycket. Det är låtar som spelas på gitarr och saxofon, mer än så är det inte. Jag skulle kunna lyssna på Jonas och Johans låtar som avslappningsmusik men att se dem live igen är nog inget för mig, även fast jag måste medge att jag ryser under vissa stunder av konserten.
Jonas och Johan spelade i närmare en och en halv timme, vilket var minst en halvtimme för länge. Jag kunde inte riktigt njuta av de sista 30 minuterna på grund av att jag tyckte att det blev alldeles för långrandigt."



Det är sällan man hör någon uppleva att det är fantastiskt vackert och fruktansvärt långtråkigt, samtidigt!

En dag i maj hemma hos Richard Galliano

En kulen dag i maj packade jag väskan full med inspelningsutrustning och tog flyget till Nice.
Nils Landgren mötte upp och tillsammans åkte vi hem till världens absolut mest virtuosa och musikaliska dragspelare, Richard Galliano. Jag packade upp grejorna, stämde gitarren och sedan spelade vi tre tillsammans i några timmar.
Senare på kvällen en god middag i Cannes och så upp i svinottan för att ta fakiren hem till Stockholm.
Jag var hemma så tidigt att jag hann lämna W på dagis.
Det kändes som jag hade drömt alltsammans.

Sven Bertil och jag letar UFO