onsdag 30 december 2009

Virtuos-Norberg

Jag övade som besatt en gång i tiden och till slut gick fingrarna sönder. Det blev operation och sorg och bedrövelse.
Men innan det hann jag spela in det här tv-programmet med bl.a. det hisnande moll-majsju-arpeggiot (vid 2:07) som jag övade dag och natt i flera år. Mer bortkastad tid kan man inte tänka sig. Jag har kopplingen kvar i hjärnan men fingrarna kan inte. Som en fantomsmärta efter en amputerad kroppsdel. Inte så fasligt sorgligt som det låter, det hade varit tråkigare om jag aldrig fått göra det alls. Och kanske var det inte bortkastat ändå när jag tänker efter. Det ledde liksom ingenstans, men gud vad roligt det var, och känslan när fingrarna löpte som en galen spindel över greppbrädan.

5 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Ledde ingenstans? Skärp dig!
Kul at se Göran W igen! (jag spelade bas med Richard S, Göran W, Bosse nånting på trummor, och en duktig saxkille jag glömt namnet på...)

Gott Nytt År
/T

31 december 2009 kl. 14:46  
Blogger Johan Norberg sa...

nej, tyvärr ledde det ingenstans, en total återvändsgränd utan tvekan men jag började om från början med något helt annat och det, tack gode gud, bar frukt.

31 december 2009 kl. 16:10  
Anonymous Anonym sa...

Det var det jag menade; proscessen har sina del-moment...

31 december 2009 kl. 17:05  
Anonymous Simon sa...

Jag trasade sönder mina fingrar under en intensiv övningsperiod på gymnasiet, plötsligt fungerade inte vänsterhanden,ingen förvarning alls(vad jag minns). Kan ju också vara så att besattheten tränger undan ev kroppens protestsignaler. Så alla gitarrister därute, varsågoda:

http://www.japanshakuhachi.com/handcareformusic.html

1 januari 2010 kl. 18:33  
Anonymous Anonym sa...

Fin gammal Hagströmgitarr och imponerande tant:

http://www.youtube.com/watch?v=DtZjK8x5kGU

/T

1 januari 2010 kl. 19:23  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida