Freeze in Grand Central station

Det går alltid komma på något nytt.

Messiaen förklarar fågelgrejen

Olivier Messiaen var en lika respekterad kompositör som ornitolog
och vi vet att han använde sig av fågelläten i flera verk. Jag hade dock ingen aning om att det var så här konkret. Exakt så vill man ha det presenterat. Inte en hel konsert kanske men som introduktion. Berwaldhallen, Konserthuset, hallå?
Det finns ornitologer som skulle kunna rycka in. Benny Andersson till exempel.
Vad sägs om "Konsert med pianoverk av Messiaen, presenterade av Benny Anderssson" Utsålt eller?

Johan Norberg och Nils Landgren

Idag har vi repeterat hemma hos mig inför vår julturné i Tyskland.
Det är nästan exakt 28 år sedan den första gången jag och Nisse Landgren åkte dit för att spela.
Då med Lill Lindfors för en veckas tv-inspelning i Hamburg.
Nisse hade köpt en "Sony pressman", en "freestyle" (som det hette då), med inspelningshuvud (på den tiden en ofattbar teknisk finess på en så liten apparat. Rena Mission Impossible-manicken)
Det är den han stolt viftar med här.
Jag sitter bredvid och ler ansträngt för att maskera min bottenlösa avundsjuka.

Glada grammispojkar!

Idag fick jag reda på att vi ligger bra till för en Grammisnominering för tredje skivan med vårt duoprojekt "Norrland"
Jag och Jonas Knutsson håller tummarna och hoppas att folk röstar in oss till de sista fem.
Här är länken:

http://vote.grammis.se/kategorier/arets-folkmusik.aspx

Johan Norberg och Jonas Knutsson i Gävle

Idag spelade jag och Jonas Knutsson i Gävle. Lunchkonsert på Spegeln kl. 12.00
Fullt med folk och trevligt värre.
När jag står vid sidan av scenen och väntar på att gå in är detta vad jag ser.
Jag är fokuserad, det känns som att äntra en rymdkapsel (inbillar jag mig).
På den pallen ska jag sitta och skärma av mig i min egna lilla bubbla en stund och så vips, är det slut.
Jag tycker det är det mest exklusiva man kan bjuda publiken på.
Att få se mig så privat.
Jag sitter där och plinkar för mitt eget höga nöjes skull,
och får betalt.
Det är lyx.

Monica Zetterlund på AV-elektronik 1983

Det finns en notering i min almanacka på den 16 november 1983:
Inp. Monica Z-
G.a Ackis (det har jag strukit över och istället skrivit)
AV Elektr. Kungsg. 35 el + ak
senare har jag lagt till:
Bet. 5 timmar
Det blev en fin skiva där hon sjunger Olle Adolphsson men...
25 år? Det känns inte som igår.
Snarare som ett annat universum, ett helt annat liv.
Var det verkligen jag?
Som jag minns det var de flesta i studion rätt så... skakiga.
Det vara bara jag, Gert Palmcrantz och Johan Dielemans som var i någorlunda form.
Jag var ung och lyssnade efter helt fel saker så jag tyckte det lät förjävligt, men då jag plockade fram skivan några år senare hörde jag magin.
Alla spelade som om gud gått på Berklee.
Hur det kan vara...

22 november 07.00 Snö!

Livet rör sig i allt snävare cirklar. Man är glad om barnen är friska, solen skiner och... den första snön!
Jag och Jonas Knutsson spelade i Dublin för två år sedan och vi berättade att de svenska samerna har minst tjugo olika ord för snö. Någon i salen ropade "and we have twenty different words for rain". Publiken skrattade instämmande hjärtligt men luttrat.
Då har man hellre snö.

Fredrik Strage och det Stora Journalistpriset

Fredrik Strage kammade hem Stora Journalistpriset som "Årets förnyare" för sin lista "De 100 största rockögonblicken på Youtube"
I hård konkurrens med alla andra som listat "De 100 största rockögonblicken på Youtube".
Det lönar sig att vara först ut i spåret.

Lätt och behaglig appretur

Jag stryker skjortorna och sprajar på stärkelse för att få lite fjång i kragen.
Flaskans bruksanvisning är skriven med stram elegans och avslutas:
"Stryk därefter omedelbart varvid en lätt och behaglig appretur erhålles"

Dagens ord: Appretur

Supporten

Exakt så här satt jag under större delen av 1990-talet. Många pinsamma frågor ställdes.
– Vilken dator använder du?
– Ehh... Lacie?
- Nej det är skärmen, titta på lådan under skrivbordet.
osv...

När Liszt spelar ikväll håller han havspedalen nertryckt

Jag läser Tomas Tranströmers diktsamling "Sorgegondolen"
Vissa meningar dröjer sig kvar.

"När Liszt spelar ikväll håller han havspedalen nertryckt
så att havets gröna kraft stiger upp genom golvet och flyter samman med all sten i byggnaden."

Köp boken och läs resten

Ipod touch och Ibaby

Min Ipod touch är fylld till bredden av P3 dokumentär, Vetandets värld, Mitt i musiken och allt annat jag inte hinner lyssna på när det sänds.
Löprundan och hundpromenaden blir en ren fröjd och med några citat ur radioprogrammen kan jag sedan allmänbildningsglänsa och skyla över min pinsamma obildning. Ipod verkar dessutom ha ett inbyggt gyroskop så jag kan spela barndomens labyrint, med kula och allt. Lite fånigt att det får mig att hisna, ett labyrintspel har vi ju haft i alla år.
Min senast anlända son har också ett inbyggt gyroskop.
Han sover fint i babybjörnselen så länge jag står upp.
I samma sekund jag försöker sätta mig slår han upp ögonen.
Jag tror han har en höjdskillnadssensor i hjärnstammen.
En slags överlevnadsreflex för någonting.
Sätt dig inte gubbjävel, då skriker jag... typ.

Barnen får åka med

Vi ska på turné i december. Jag, frugan, Nisse Landgren, Jonas Knutsson och ett helt gäng som ska spela julsånger
i julpyntets hemland, Tyskland.
Två av våra barn är små, en pytteliten, och åker med för enkelhetens skull.
Det löser sig alltid. J följde med mig på alla turnéer i mitten av 1990-talet. Låg med en påse godis i ett gitarrfodral bredvid scenen. Hon tyckte det var hur kul som helst med alla hotellkorridorer man kunde springa i.
W har också skolats in i musikvärlden. Här på studio Atlantis golv för några år sedan.
Det ser kanske inte så Rudolf Steiner-aktigt ut men han trivdes fint.
Mattan är mjuk.

Kantele-mannen

Ett enkelt instrument, kantele. Fem strängar stämda i ett gmoll-ackord.
Det går inte spela fler än de tonerna men det klingar sprött och fint.
Jag har övat ett helt liv på gitarren men på turnéer ute i Europa är det bara kantele de vill höra.
Klangen träffar en öm punkt i den tyska själen.
Här sitter jag (och Jonas Knutsson) på en liten restaurang från 1602 i Bad Ischl (Österrike)
Skjortan köpte jag dagen innan på Hennes & Mauritz i Salzburg.
HM har blivit våra nya generalkonsulat.
Man går in en stund och känner sig hemma.

Monica Zetterlund och Bill Evans

När pianisten Bill Evans gått igenom behandling för sitt heroinmissbruk åkte han hem till mamma i Ormond beach Florida. En dag ligger det ett rullband från Sverige i brevlådan. Det är producenten Göte Wilhelmsson som tagit en vild chans och skickat Monicas version av ”Waltz for Debbie”. Hennes röst träffar den sköre, nyss avgiftade Bill Evans i veka livet. Han hade aldrig föreställt sig någon sjunga hans låt, i varje fall inte på det sättet, så han skriver ett fyra sidor (!) långt svar.
”Jag brukar inte kasta superlativer omkring mig men jag är uppriktigt begeistrad över Monica Zetterlund. Hälsa henne att jag älskar henne... Plötsligt längtar jag till Sverige”
Han försäkrar att han är helt ren och får han bara rum och fickpengar för sig och sina killar kommer han på en gång.
Så gick det till

Köp skivan, "Waltz for Debbie" Musik... eller livet! när det är som bäst

Johan Norberg och Mormorsrutorna

Det här virkprojektet... jag vet inte. Jag fick för mig att det skulle vara avkopplande, men glömde att man måste räkna maskor hela tiden. Man kan inte titta på tv eller lyssna på radion. Inte ens småprata med hunden samtidigt utan att tappa bort sig och så får man riva upp maskorna och börja om.
Köpte ett garn som var ekologiskt och fridlyst men ojämnt som fan så mina rutor blev alldeles knöggliga.
Det som skulle blivit en filt stannar vid en halv kudde, i morgon ska jag köpa en stoppnål och sy ihop skiten.

Aldrig mer mormorsrutor.

Gunilla Brodrej dyrkade ABBA i smyg

Apropå filmen "Mamma Mia" skriver Gunilla Brodrej i Expressen "Återstod för mig, den barnsliga lillasystern, att dyrka dem i smyg."
Nu börjar man bli lite trött på efterkonstruerade historier om självutnämnda partisaner i den progressiva musikrörelsens skugga.
Finns det inga nya fräschare sätt för kulturjournalister att göra sig märkvärdiga på?

Och hur skulle det överhuvudtaget varit möjligt att dyrka ABBA i smyg?
De spelades ju för bövelen överallt, i tv, på disco, i radio hela tiden.
Vi snackar inte Victor Jara i Chile 1975 här.

I smyg... nu får ni fan ta och ge er... kom med något nytt.

Lundells långa avsked

Ulf Lundell har påbörjat ett avsked och tidningarna gör sig ständigt lustiga över att det verkar bli utdraget.
Han kan väl få sträcka ut det hur långt han vill, alla vet hur länge man står i tamburen och babblar innan det slutliga steget över tröskeln. Det är bitterljuvt att lägga ner en karriär efter så många år och då tror jag det kan vara rätt skönt att dra ut på det.
Han säger att han nu kommit upp i åldern där "självet hunnit ifatt jaget".
Jag tänker på neurologen Benjamin Libet som mätt den tid det tar att vilja röra ett finger. Det börjar med en beredskapspotential och sen tar det en halv sekund innan man fattar att man vill röra på fingret. Lundell har sträckt ut den halva sekunden mellan självet och jaget en smula. Det kan vi unna honom tycker jag.

Lars Forsell och Anton Karas

Jag skriver arrangemang till en skiva med Sven-Bertil Taube och tänkte bl.a. spela melodicittra på "De fattigas piano".
Det går inte. Det är för svårt. Jag har verkligen kämpat men nu får jag se mig besegrad av det vackra instrumentet.
Ledmotivet ur "Tredje mannen" stiger fram i än större briljans. Anton Karas, en mästare.
Ovanför, min cittra.
Nedanför, Anton med sin, i en rekonstruktion av hur det kan ha sett ut när han blev upptäckt.

Marvin Gaye "Grapevine" a capella

Bra idé. Man har lyft bort bakgrunden i efterhand och behållit endast sången från inspelningen. Marvin kör alltså playback, men vad spelar det för roll, han låter ju så här.

Nat King Cole

Nat King Cole tillsammans med Oscar Peterson, Ray Brown och Herb Ellis.
Coleman Hawkins på tenorsaxofon.
Youtube-heaven.

Bokhöst

Nina Björk, Peter Englund, Carl Johan de Geer, Bodil Malmsten och P.O. Enquist.
Det kommer intressanta böcker med en förbluffande regelbundenhet den här hösten.
Jag köper dem och så hamnar de på nattduksbordet. Min familj är stor och tiden begränsad, för läsning obefintlig, så böckerna ligger kvar tills de inte är dagsaktuella längre. Då händer något märkligt. Efter några månader är jag inte sugen längre. Det är ju fortfarande samma bok men ändå. Något har falnat och jag ligger och bläddrar förstrött i Englunds förra bok men nu är det för sent. Jag vill ha hans nya i stället. Dels är jag intresserad av böckerna men det är lika mycket habegär det handlar om. Det är dåligt för mig men bra för bokbranschen.

Life of Brian...?

Ibland överträffar verkligheten parodin. Det kunde varit en scen ur Monty Pythons film "Life of Brian", men är tyvärr helt autentiskt.

Monty Python, The Fish Slapping Dance

Croneman och Marcus Birro

Johan Croneman skriver i DN idag att Marcus Birro borde sålla lite bland sina framträdanden.
För tydlighetens skull lägger man in en bild på Peter Birro...

Det har varit mycket sådant slarv i DN de senaste åren. När man påpekar det skyller skribenterna ifrån sig.
Stavfel skylls på korrekturläsaren, att fixa en bild är någon annans uppdrag...

Dåligt, dåligt. Dessutom är Marcus felstavat.
(Två dagar senare kom en korrigering av bilden, felstavningen låtsas man inte om. Dubbeldåligt.)

Så här ser Marcus Birro ut, och Johan Croneman är fortfarande den mest läsvärde av alla tv-krönikörer.

Gay Scientists Isolate Christian Gene

Som man länge har anat... :)

Folke säger...

Någon som nämner mitt namn lämnar meddelanden i parken.
Det väcker funderingar. Om vad vet jag inte, men det känns bra.

Jack the Ripper-väder

Det är november men hunden ska ut i alla fall. Vädret är surt men luften Obama-lätt att andas.
Valresultatet är förmodligen den största världshändelsen under min livstid. Jag vill veta allt och kan inte se mig mätt på reportage.
Kolla länken till familjen Obamas stund framför tv'n när resultatet blir klart.
http://flickr.com/photos/barackobamadotcom/sets/72157608716313371/

Jan Johansson har gjort mig till en bättre människa

Magnus Lind är inte bara dragspelare, han hittar på bra saker också. Det här har han hittat på.
Det är bra.

Jan Johansson har gjort mig till en bättre människa

Death Star Canteen

Eddie Izzards idé är lika rolig på papperet som genomförandet. Darth Vader måste äta och till det behövs en brickservering.

Rälsbussen

I ett gammalt tv-reportage hörs en rälsbuss tuta i bakgrunden. Det öppnar en kanal rakt in i hela min barndom och jag gissar att det är för mig, precis som doften av tjära var för min morfar.
Något som fanns varje dag och sedan försvann utan att man hann säga hej.
Alla vi som växte upp i Västerbottens inland kan identifiera ljudet av en tutande rälsbuss, det utdragna, vemodiga bölandet som ekade ut över Umeälven.

Det är först nu, 33 år senare, när jag hör ljudet som jag inser att det inte längre finns i min vardag.

Borta. Bara sådär.

Lionel Richie on Helium

Lågt, fånigt, tramsigt och vansinnigt kul.
Samt, väldigt generöst av Lionel Richie.

07.58, Baron Melker Norberg

Melker spanar ut mot Berwaldhallen.

07.55, Berwaldhallen

Från där jag bor är det inte så lätt att få till en bra bild, men i alla fall, där under skorstenen längst till höger ligger Berwaldhallen. I kväll och i morgon spelar Janine Jansen med Radioorkestern och Daniel Harding. Sällan klingar en betongbunker så vackert som just dessa dagar. Gå dit. Eller slå på radion.

Johan Norberg om Ulf Lundell

"Han är ju inte en lika spännande musiker som Alexander Bard"

Johan Norberg (nyliberalen, INTE JAG!) pratar om Ulf Lundell i sin blogg 6/10 -08

För tydlighetens skull infogar jag ett bildexempel på en spännande musiker, Moondog.

En Barack Obama-morgon

Denna dimhöljda morgon står jag och hunden vid kajen. Han försöker hoppa i (labrador...) och jag håller emot.
Det är en ovanlig morgon. En Barack Obama-morgon och det känns stort.
En ny president som kommer att göra skillnad i varje litet avlägset hörn av världen och framtiden ser plötsligt lite ljusare ut.
När bilderna på familjen Obama med de två döttrarna visas i tv tänker jag på en av flera effekter av valutgången.
Flickor i samma ålder, med samma hudfärg världen över som ser på tv och tänker, dom ser ut precis som jag.

Prata lyrik!

Varför pratar vi inte mer om lyrik?
Varje dag på jobbet borde innehålla kommentarer till dagens dikt i DN eller Svenskan.
Men det finns ingen dagens dikt i tidningarna. Det är torftigt.
Jag får en vag känsla av att det var bättre förr på den här fronten.
Poeter! Gadda er samman. Flera av er jobbar på tidningsredaktioner.
Sätt ner foten.
Ta en spalt.

Tomas Tranströmer har skrivit en dikt som heter "Dagsmeja" (ur "Den halvfärdiga himlen" 1962)
Den börjar:
"Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som glödde
Snön lyste och alla bördor lättade - ett kilo vägde 700 gram inte mer."

Ja du ser... man hisnar.
Köp boken och läs resten av dikten.

Gunilla Brodrej villar bort sig

Expressens klassiska överprusseluska Gunilla Brodrej gör en saltomortal angående sin kritik av Ola Salos översättning av Jesus Christ Superstar:

"Jag inleder recensionen av Jesus Christ Superstar med 'Ingen skulle väl komma på tanken att översätta Bachs Matteuspassionen till svenska.' Det där kommer jag att få äta upp. Man läser mig bokstavligt."

Naturligtvis har Matteuspassionen översatts till svenska, men att beskylla henne för dålig koll är bara larvigt. Alla måste få göra lite fel ibland, t.o.m. en journalist på Expressen

Det roliga är hennes okontrollerade vibrato i repliken "man läser mig bokstavligt"
Hur vill hon att vi ska tolka henne? Att ingen skulle komma på tanken att översätta Matteuspassionen, bildligt talat?

Välmanikyrerade naglar

Söndag kl 11.43 fick jag för tredje gången vara med om det stora, märkliga ofattbara och jag tänker exakt samma sak varje gång: Tack för att jag bor i Sverige, och... hur kan naglarna vara så perfekta? Min vän skickar ett sms, gratulerar och påminner om Elmer Diktonius ord:
För varje nytt ord ur barnets mun
blir rymden högre
för varje nytt steg som barnet tar
vidgar sig jorden

Leif GW Persson och den veke Peter Bratt

Jag går och tittar på frostnupna löv denna vackra allhelgonamorgon och fotograferar de som vår hund inte pissat på.
I min Ipod rullar "P3 dokumentär" om Bordellhärvan. Som i flera andra reortage finns även här Peter Bratt intervjuad. Jag är nyfiken på varför några av hans kollegor gärna pratar illa om honom, och här, i programmet om bordellhärvan ges en antydan.
Leif GW Persson stånkar fram: "Bratt är ju lite konstig. Det är en sån där vek människa"
Sådärja.